Tips och trix för antifascister

Kategori: Antifascism

I år är det valår och vi kommer att se en ökad aktivitet på högerkanten. Tidigare år har en hel del av missnöjesrösterna gått till Ny Demokrati, Skåne Väl och Det nya partiet. I år har alla dessa partier rasat samman. Så det finns ett utrymme som Sverigedemokraterna vill försöka fylla. Samtidigt har de svårt att få sina frågor att bli dem som diskuteras i samhällsdebatten. Alla partier är överens om att årets val blir ett ideologiskt val, där offentliga sektorn och privatiseringar kommer att spela en stor roll. Enligt statiska undersökningar har intresset för flyktingpolitik inte varit så lågt på många år. Bland förstagångsväljarna syns en tydlig vänstervind. I det här läget vore det politiskt självmål att lägga all energi på att bemöta extremhögern. Eller rättare sagt, vi måste bemöta dem, men vi bör tänka väldigt mycket på hur vi gör det i år. Trots allt är en stark och levande folkrörelse bästa botemedlet mot extremhögern. Det gäller att se varför de rasistiska partier växer och får förankring. I grunden handlar det om att de har svar på sociala frågor i samhället. Folk är med rätta oroade över arbetslöshet, bostadsbrister, nedskärningar och otrygga bostadsområden. På alla dessa frågor ger extremhögern ett svar: de lägger skulden på invandrarna. Att alla dessa problem är priset av invandringen och mångkultur. Om man då som antirasister bara går ut och bemöter extremhögern med manifestationer eller kampanjer där man förklarar att alla människor är lika mycket värda missar man helt målet. Vi måste som antifascister också svara på dessa samhällsfrågor.

Det kan vara bra att titta närmare på hur de rasistiska partierna arbetar för att vi ska kunna diskutera motstrategier. Här är en några plan de arbetar på, det är ingen skala utan de olika områdena går in i varandra. Ibland kan olika organisationer fylla olika funktioner.

Normalisering

Ett första plan är givetvis våra vanliga vardagssituationer. Där arbetar extremhögern för att rasistiska åsikter ska normaliseras. Det kan röra sig om allt från ett klistermärke på lyktstolpen, en sprejat hakkors i en tunnel och en rasistisk skämt på jobbet. När sådana saker först uppträder så blir det stora reaktioner, men efter ett tag normaliseras åsikterna och ingen reagerar på dem längre. Organisationen Stoppa Rasismen bildades faktiskt i början på åttiotalet för att någon hade skrivit slagord och sprejat ett hakkors på en invandrarägd kiosk, vilket väckte stora reaktioner. Idag är sånt vardagsmat och ingen lyfter på ögonbrynet över något sådant. Det gäller därför att reagera snabbt över alla dessa småsaker. Att snabbt måla över klotter, bemöta uttalanden och insändare. Att någon tidigt sätter ett namn på vad som sker. Det här är små små saker som måste göras dagligen i skolor och på jobbet.

Vem sätter dagordningen?

Oftast är det väldigt få frågor som diskuteras samtidigt i samhället. Extremhögern arbetar hårt på att få invandringspolitiken att bli den fråga som diskuteras och kommer upp på den offentliga dagordningen. Både nationaldemokraterna och sverigedemokraterna arbetar mycket utifrån kampanjer. De utformar kampanjerna för att ge maximal medial uppmärksamhet, genom att till exempel ha flygbladsutdelningar framför riksdagen, tidningsredaktioner och kommunfullmäktigemöten. Här jobbar de med en slags "politisk judo", de försöker hela tiden ta frågor som är aktuella och vrida dem i en rasistisk riktning. Därför är de oftast de första organisationerna att gå ut med flygblad om fifflande politiker, gruppvåldtäkter eller åldringsrån. Här är återigen en offensiv politik det bästa receptet. Väcker vi frågor i samhället ur vårt perspektiv, formulerar om aktuella händelser till ett antirasistiskt perspektiv, minskar vi även utrymmet för extremhögern. Det här är det stora arbetet för oss i år: vi måste jobba mycket med att göra egen propaganda, utforma flygbladskampanjer och föra fram egna frågor. Om vi bara bemöter extremhögerns propaganda och svarar på deras på de frågeställningar som de ställer, så har vi redan förlorat. Då hjälper vi bara till att det är deras frågor som blir de som diskuteras.

Stoppa infiltrering

Ett sätt som extremhögern arbetar på är infiltrering av offentliga forum. De har specialiserat sig att gå på föredrag och debatter för att profilera sig och försöka normalisera sina åsikter. De lusläser ABF-program, går på öppna möten på bibliotek och utställningar.
Modellen är hämtad från Frankrike där Nationella Fronten arbetar aktivt med att ta sig in i andra organisationer och försöka väcka frågor inifrån. En stor del av Frontens framgångar kommer ur deras förmåga att gå in i hyresgästföreningar, arbetslöshetsorganisationer och fackföreningar.
Att delta aktivt i föreningslivet är därför en viktig antirasistisk strategi. Vi måste också finnas på alla dessa möten och i alla dessa organisationer för att föra fram antirasistiska perspektiv. Antirasismen måste bli synlig, vi måste stå där som personer och tala för vår sak. Samtidigt måste vi göra rasisterna synliga, genom att avslöja deras dolda arbete och få dem uteslutna ur alla offentliga sammanhang och organisationer.

Toleranta mötesplatser

Extremhögern behöver toleranta rum för att växa fram. De tar inte hela samhället med storm på en gång. Istället försöker de hitta lokala mötesplatser där de kan visa sina åsikter och tolereras. Det kan vara inom en subkultur, fotbollsklack eller lokal pizzeria där det är okej att ha en pluton svea-tshirt. Det gäller att sätta press på alla sådana här ställen att slänga ut rasisterna. Även om dessa ställen inte vill ta ställning mot rasism kan man i alla fall få dem att hålla politiken utanför, och därigenom se till att nazisterna till exempel inte kan använda sig av en fotbollsklack som ett forum att sprida sin propaganda. Det är viktigt att man gör sånt här försiktigt, och inte stämplar alla dessa rum som ”rasistiska”. Ibland kan man ibland tvinga sådana här toleranta rum att rensa ut rasister om man går ut offentligt med att de finns där. Flera internetforum, chattkanaler och så kallade ”communitys” på nätet har slängt ut rasister först efter att media fått tips och dessa forum tappat annonsörer. Det här går ju också att vända på. En viktig del av antirasistiskt arbete är att skapa offentliga rum för våra åsikter. Därför är det viktigt att ordna antirasistiska konserter, trycka upp ”huliganer mot rasism”-klistermärken, diskussionsgrupper på internet och ordna olika sociala aktiviteter för olika målgrupper.

Inga fascister på våra gator

Mobilisering på gatorna är alltid ett viktigt steg för extremhögern. Det finns många möjligheter att stoppa rasistiska aktiviteter innan de händer. Ta nazistiska konserter som ett exempel. Får ni reda på att en sådan ska hållas, kolla var hyr de ljud, ljus, bilar. Sätt press på kommunen att stoppa spelningen.
Vårt mål är att alla deras möten ska förknippas med protester, de ska aldrig få stå ostörda som vilken politisk organisation som helst. Det här kräver mycket arbete. När vi bemöter deras mobiliseringar med våra egna finns det många former att göra det på, vi behöver inte välja det mest konfrontativa: ockupera samlingsplatsen, blockera, hålla bullerblockader eller gatuteatrar. Vi behöver inte ens vara på samma plats. Ett sätt kan vara att ta en av deras platser som "gisslan". Lägg en motmanifestation på en plats som de inte vågar ha oss på, till exempel utanför deras lokal eller någon ledares bostad. Då låser vi dem på defensiven och det är vi som får initiativet.
Deras mobiliseringar är även en möjlighet för oss. I arbetet runt omkring en motmobilisering så kan vi bygga allianser med andra organisationer och förankra vårt antifascistiska arbete. Lokala mobiliseringar är alltid bättre än landsomfattande. Det är viktigt att den antirasistiska rörelsen syns på gator och torg. Det är ofta genom att gå på en manifestation som folk får sin första kontakt med den antirasistiska rörelsen.

Motarbeta deras organisering

Det finns massor med saker man kan göra för att försvåra uppbyggandet av rasistiska organisationer. Alla delar i deras organisationsstruktur går att motarbeta. Var har de sin postbox, var hålls möten och var trycker de material. Har de en lokal? Vem äger den, när förnyas kontraktet, används den till något annat än som står på kontraktet? Sätt press på ägarna som hyr ut lokaler till rasistiska partier, gå ut och uppmana föreningslokaler att inte hyra ut till rasistiska organisationer, prata med boende i området och få hyresgästföreningen att reagera.

Avmaskera rasisterna

De högerextrema partierna har alltid två ansikten. De har några få personer som syns utåt, som syns med foton på deras hemsidor och flygblad. Men bakom den fasaden har de ofta öppet rasistiska och nynazistiska aktivister som bär upp organisationen. Det gäller för oss att avslöja och synliggöra detta. Om du råkar få reda på vilka deras medlemmar är eller vilka som går på deras möten, ta och ring tingsrätten och fråga om de har några domar på sig eller sök på nätet om de skrivit några artiklar. Ta upp deras nazistkopplingar i flygblad och pressmeddelanden. Ibland kan deras egna aktiviteter vara det bästa antirasistiska vapnet: ingen annan rörelse kännetecknas av en sådan dubbelmoral. Högerextremisterna säger sig ofta vara mot politisk korrumption, brottslighet, bidragsfusk och sexuella övergrepp, men synar man deras kort visar det sig att de ofta har begått just dessa brott själva.

Solidaritet mot terror

Terror är en viktig del för extremhögern. Ledande antirasister brukar drabbas trakasserier. De högerextrema partierna försöker skrämma folk till tystnad genom att fota och filma dem på möten och demonstrationer. Sådana försök måste man ta på allvar och kan aldrig bemötas med tystnad. Försök att alltid gå ut offentligt med deras hot så att det synliggörs. Det bästa sättet att få skydd mot rasistiskt våld är att vi själva bygger allianser och solidaritet med varandra. Ta kontakt med andra som hotas av extremhögern, som invandrarföreningar och RFSL, så att ni kan hjälpa och stödja varandra.

Att tänka långsiktigt

De högerextremistiska partierna satsar långsiktigt, steg för steg. De tänker i långa tidsperioder och försöker få in mandat i kommun för kommun. De rasistiska partierna drar ofta ihop sina medlemmar och väljer ut några få kommuner som de satsar intensivt på. När de fått in en fot på ett ställe börjar de med nästa. Efter att ha skaffat sig några mandat i kommuner, siktar de på att få så många procent av rösterna i valet att de kan få partistöd, för att slutligen om några val komma in i riksdagen.
Det antirasistiska arbetet blir därför också ett långsiktigt arbete. Det går därför inte bara att föra som olika enskilda kampanjer i valtider, utan måste ha siktet inställt på framtiden. Politik är så oerhört mycket mer än bara partier, kommunal och riksdagsval. Det mesta politiska arbetet sker faktiskt av vanliga människor i sin vardag i folkrörelser. Det är här som den antirasistiska rörelsen har sina rötter. För det bästa botemedlet mot extremhögern är ett levande folkrörelseliv och ett levande civilt samhälle. Antirasism får därför aldrig bli en isolerad fråga som ska hållas "ren" och inte vågar ta ställning. Vi måste beblanda oss med andra sociala rörelser, fackföreningar, kvinnojourer, invandrarföreningar och lokala teatergrupper. Det är först när dessa röster tystnar som extremhögern kan växa fram.
Rätt hanterat är inte antirasism bara en "brandkårspolitik", att vi rycker ut och arbetar när det finns ett brinnande problem med rasism, utan faktiskt en möjlighet: genom att stärka det civila samhället och tillsammans med andra sociala rörelser starta kampanjer mot privatiseringar, nedlagda bibliotek och fritidsgårdar, försämringar och otrygghet så rycker vi undan mattan för rasistiska partier samtidigt som vi skapar en bättre tillvaro för oss själva.