Hardt: Varning för Amerikahat

---

Kategori: Internationell solidaritet

I Washington råder en ny anti-europeism. Förenta staterna har förstås en lång rad konflikter med Europa bakom sig. Förr i tiden gällde missnöjet de europeiska staternas överlägsna makt, arrogans och imperialistiska äventyr. I dag är förhållandet det omvända. Den nya oviljan gentemot Europa grundar sig på USA:s maktposition och är en protest mot europeiska stater som inte viker sig för dess makt och stöder dess projekt.

Washingtons största huvudbry är för närvarande Europas bristande stöd för ett krig mot Irak. Och Washingtons huvudstrategi under de senaste veckorna har varit att härska genom att söndra. På ena sidan de europeiska stater som ifrågasätter USA:s planer, de som försvarsminister Donald Rumsfeld med sedvanlig braskande nedlåtenhet kallar "det gamla Europa"; på andra sidan de stater som i Wall Street Journal undertecknade ett upprop till stöd för USA.

I ett bredare perspektiv naturligtvis hela USA:s säkerhetspolitiska doktrin, som sträcker sig långt bortom det planerade kriget, ett antieuropeiskt projekt. Unilateralisterna i Washington ser ett hot i tanken på att Europa eller någon annan grupp av stater skulle kunna mäta sig med USA:s makt. Eurons allt starkare kurs gentemot dollarn bidrar naturligtvis till deras oro över att det kan uppstå två jämlika och konkurrerande maktblock. Bush, Rumsfeld och deras likar accepterar inte en bipolär värld. Den upphörde i deras ögon med kalla kriget. Varje hot mot den centraliserade världsordningen måste avlägsnas eller förstöras. Washingtons nya antieuropeiska hållning är i själva verket ett uttryck för dess unilateralistiska projekt.

Delvis som en spegel av USA:s ovilja mot Europa finns i dagens Europa och den övriga världen en växande antiamerikanism (eller i själva verket en anti-USA:ism). Särskilt antikrigsdemonstrationerna i helgen eldades på av olika slags antiamerikanism. Detta är oundvikligt - USA:s regering lämnar ju inga tvivel om att det vill detta krig och därför är protesterna mot kriget oundvikligen en protest mot USA.

Men hur berättigad denna antiamerikanism än må vara så är den också en fälla. Problemet är inte bara att den tenderar att frambringa en överdrivet ensidig och homogen bild av USA och på så sätt döljer det breda missnöje som finns inom landet. Det verkliga problemet är att denna hållning, som spegelbilden av USA:s anti-europeism, förstärker föreställningen om att våra politiska alternativ inskränker sig till de stora nationerna och maktblocken. Den främjar till exempel bilden av att Europas ledare företräder den politiska vägen framåt - som det moraliska och multilaterala alternativet till de egenmäktiga och maktberusade amerikanerna. När antikrigsrörelserna ansluter sig till detta slags antiamerikanism beskär de vårt politiska tänkande, stänger in oss i en bipolär - eller än värre nationalistisk - världsuppfattning.

Folkrörelserna för en globalisering underifrån är i detta avseende överlägsna antikrigsrörelserna. De erkänner hur sammansatta och mångfasetterade de krafter är som styr dagens kapitalistiska globalisering - de stora nationalstaterna, förvisso, men också Internationella valutafonden, Världshandelsorganisationen, storbolagen och så vidare. De håller dessutom på att utarbeta en alternativ, demokratisk globalisering bestående av jämlika förhållanden och livliga kontakter och utbyten tvärs över nationella och regionala gränser. En av de stora bedrifter som utförts av de globaliseringskritiska rörelserna är med andra ord att de har upphört att diskutera politik som en tävling mellan nationer eller mellan nationsblock. I stället har en ny sorts internationalism sett dagens ljus, en politik grundad på förbindelserna i globala nätverk, med en global vision av möjliga framtidsalternativ. I detta sammanhang är det meningslöst att tala om vare sig antiamerikanism eller antieuropeism.

Det är olyckligt om än oundvikligt att mycket av energin i de globaliseringskritiska rörelserna nu har kanaliserats, åtminstone tillfälligt, i ansträngningarna att stoppa kriget. Vi måste protestera mot detta krig, men vi måste också blicka bortom det och undvika att fastna i dess inskränkta politiska logik. Samtidigt som vi motarbetar kriget måste vi bevara den vidgade politiska vision och den vidare horisont som globaliseringsrörelserna uppnått. Antieuropeismens och antiamerikanismens trista turer kan vi överlåta åt Bush, Chirac, Blair och Schröder.

Michael Hardt
Översättning: Stefan Jonsson