"Anarkister stormade social forumet" skriver The Guardian, just samma tidning som sponsrar just det Europeiska Sociala Forumet i London. En rasistisk attack från vita anarkister, deklarerar en presstalesman för forumorganisatören Ken Livingstons räkning, samma "Röde Ken" som också är Londons borgmästare för Labour, en krigsmotståndare i ett parti som vid regeringsmakten för krig i Irak. En antidemokratisk attck ropar Alex Callinicos Socialist Workers Party, det parti som under hela organiseringsprocessen inför ESF kritiserats för att ha utestängt alla andra sociala rörelser.

När det tredje Europeiska Sociala Forumet hölls den 14-17 oktober i London var det varit svårt att dra en klar gräns mellan makthavarna och forumetorganisatörerna. Att det sociala rörelsernas politik är sammankopplad med partipolitik är inget nytt, i det första ESF i Florens spelade Rifondazione Communista en viktig roll, och Bernard Cassen och franska Attacs projekt för att reformera socialdemokratin märktes tydligt under det andra sociala forumet. Socialist Workers Party, SWP, kritiserades redan från den stund det stod klart att de skulle anordna det tredje ESF för att försökte styra in forumet för att passa deras inrikespolitiska agenda: ledaren Alex Callinicos deklarerade att globalieringsrörelsens första stadium, det antikapitalistiska, var över och att den nu med USAs och Storbritannienens angrepp på Irak måste gå in i ett antiimperialistiskt stadium. SWP bedömde regeringens stöd till kriget som deras svagaste punkt inför kommande valet, där Blair agerade utan folkligt stöd och protester skulle kunna tvinga Labour åt vänster. Fokuset på årets sociala forum och demonstrationen blev därför återigen Irakkriget, trots att frågan inte var högt prioriterad för stunden i andra europeiska länder. Förutom de politiska temana präglades förberedelserna också av kritik från de olika lokala sociala forumen i England och sociala rörelser som stängts ute ur organiserandet av SWP.

Den europeiska aktiviströrelsen valde två helt olika vägar att tackla dessa problem på ESF. Det Nordeuropeiska Antikapitalistiska Nätverket, NEAN, som växt fram ur den organiserade autonoma rörelsen i Norden och Tyskland efter Göteborgstoppmötet, valde att försöka föra upp andra frågor på dagordningen än de SWP betonade. NEAN, förstärkta av italienska Chainworkers, höll flera panelldiskussioner och workshops, både inom och utanför ESF, kring prekärt arbete (arbetets förändrade former, osäkra anställningsformer), samhälleliga allmänningar (dvs tillgång till bostäder, kollektivtrafik, offentlig sektor osv) och migration (öppna gränser och medborgerliga rättgheter). Prekarisering, flexibilisering och osäkra arbetsförhållanden blev det stora "inofficiella" temat för forumet - där möttes italienska basfackföreningar, franska arbetslösa och tyska montag-demonstranter. I "precarity ping ping" möttes flera av de grupper som utvecklat teorier kring prekärt arbete i en snabb debatt där inläggen studsade fram och tillbaka. Under den högtravande rubriken " First Assembly of the Precariat of Europe" berättade olika aktivistgrupper om sina praktiker och planerade gemensamma demonstrationer till första maj över hela Europa. I en annan panel gav Michael Hardt, författaren till böckerna Empire och Multitude, sin syn på det prekära arbetet och möjligheterna till motstånd. Till och med kvarlevorna av den brittiska klasskampsanarkist-organisationen Class War höll en workshop om prekärt arbete och den informella ekonomins roll. Nätverken kring tidningarna The Commoner och Midnight Notes diskuterade under seminariet "Life despite Capitalism" antikapitalism ur en helt annan synvinkel: utifrån det offentliga gemensamma, de reapproprierade allmänningar, där kapitalismens bytesvärde tillfälligt upphävts. Och på det europeiska nätverket No Borders möten diskuterades migrationens roll som en reell autonom social rörelse där migration ställdes emot kontroll av arbetsstyrkan och prekärisering. No Border bestämde att anordna en gemensam aktionsdag 2 april. Trots de kaotiska formerna mötena tog, utsprida i flera lokaler över hela staden, med massor med workshops och seminarier som krockade - så var möten mellan olika europeiska aktivistgrupper mycket starkare detta år, det pågick ett sökande efter att hitta gemensamma europeiska kamper, organisera gemensamma nätverk och utvecklandet av gemensamma teman i betydligt högre grad än tidigare år. Om globaliseringsrörelsens toppmötesprotester nu spelade en mindre viktig roll, så var de sociala lokala kamperna centrala i diskussionen - utan att det europeiska och globala perspektivet tappades.

Med undantag av Londongruppen Wombles, som organiserade ett alternativforum "Beyond ESF" på Middlesex universitet, var det få engelska anarkistgrupper som deltog i dessa diskussioner. Flera ställde sig helt utanför ESF och vägrade ha något samarbete med SWP. Indymedia höll egna aktiviteter, och försökte väcka opinion mot att FBI beslagtagit deras servrar i London bara någon vecka innan mötet. På det sociala centret RampArt hölls samtidigt European Creative Forum - där gatuteatrar och gatukonst planerades utifrån. Diskussionen bland de brittiska grupperna riktades främst kring ESFs hierarkiska natur och mot SWP:s dominans. På lördagskvällen plankade tvåhundra aktivister in på det stora officiella forumet i Alexander Palace på den tid Ken Livingstone skulle ha pratat, och avbröt ett möte på stora scenen en halvtimma. Från scenen hängdes två stora banderoller ner med texterna: "Kens Party, War Party" och "ESF - Another world is for sale". Från scenen tog de mikrofonen från SWPs representant och framförde sin kritik mot de organisatoriska problem: det höga priset för att delta som stängde många ute, att ESF inte fixat övernattningsplatser som tidigare år och översättargruppen Babel läste upp en kommuniké hur ESF stängt ute tolkar från östeuropa.

Konflikten mellan de anarkistiska aktivisterna och SWP eskalerade ytterligare på den stora demonstrationen på söndagen. Polisen trakasserade aktivister från gruppen Wombles, bland annat genom att uniformerade poliser punktmarkerade deras talesperson Alessio (vilket de gör vid varje demonstration). När aktivister blockerade polisen från att förfölja honom och stängde ute dem ur tunnelbanan sattes förstärkning in, grep några italienska och grekiska aktivister och ett femtiotal personer från flera länder hindrades från att gå till demonstrationen.SWP valde att hålla tyst om denna repression under den avslutande manifestationen på Trafalgar square, så bröt en grupp aktivister igenom SWPs demovakter för att få upp Alessi på scenen. SWPs demonstrationsvakter och polisen fångade Alessi och Javier från Indymedia, så de kunde gripas. SWPs Callinicos riktade efteråt hård kritik mot anarkisterna och wombles "odemokratiska" beteende att stora ESF och demonstrationen. Aktivisterna fick dock stöd av italienska basfack-konfederationen Cobas, som är en av de drivande krafterna i ESF-processen, som svarade med en stark kritik mot den brittiska organisationskommitten för ESFs bristande ingrepp mot polisgripandena runt demonstrationen.

För mer info:

Indymedia Storbritannien: http://www.indymedia.org.uk

Middlesex declaration of Europes precariat: http://www.globalproject.info/art-2351.h..

Italienska Invisibili, Ya Basta och Globals rapport från ESF: http://www.globalproject.info/art-2391.h..

Wombles: http://www.wombles.org.uk

Solidaritetsdeklaration mot FBIs beslagtag av Indymedias servrar: http://solidarity.indymedia.org.uk

Bilder från demonstrationen: http://barcelona.indymedia.org/newswire/.. http://www.indymedia.org.uk/en/2004/10/2.. http://www.indymedia.org.uk/en/2004/10/2.. http://www.indymedia.org.uk/en/2004/10/2.. http://barcelona.indymedia.org/newswire/.. http://www.indymedia.org.uk/en/2004/10/2.. http://www.indymedia.org.uk/en/2004/10/2.. http://uk.indymedia.org/en/2004/10/29918..